En resa i Bacchus tecken

(eller hur man tappar bort varandra på 25 mil)

Semester, smaka på det ordet,
semester, sol värme och en mc tankad,
packad och klar för ett par veckor på
kontinenten, kan det bli bättre?

Så var förutsättningarna, när jag, Laila, och den transparanta gubben på söndag morron efter Hälsingeträffen drog mot Gävle, målet var att plocka upp hans fru, och sen vidare söderut, tanken var att hinna så långt som möjligt i Sverige under första dan. Med Marlén uppsutten var vi redo, for iväg och kom 200m då stannade Kenth och uppmärksammade mig på att mitt framlyse ej fungerade, detta har hänt tidigare beroende på att en Japansktillverkad säkring hade en benägenhet att gå, men med packning upp över styret var man lagom pigg på att byta nämda säk så vi for, den byter vi vid första stoppet för natten sa vi. Resan fortsatte med god fart, strax söder om Fagersta fick vi sällskap av en till, för oss okänd mc-list.

Strax före Lindesberg, vid en omkörning, var Guzzin ooootroligt nog kraftlös, det var bara att rulla in till sidan och se Kenth, Mallan och den okända mc-listen försvinna i fjärran, vad hade hänt? Jo ovan nämnda sekunda nippon produkt försåg även Guzzin med laddström, go natt!! Inte ens Italienska kvalitets produkter är utrustade med kick, så vad göra? Vi satt oss ner och väntade på Kenth, som naturligtvis måste märka att vi saknades, och då kunde vi ta startström från honom. Under tiden byttes nämnda säk och vår väntan begynte.

Efter ca 1 timme i skuggan och ingen Kenth, (va fan) gick Laila till en sommarstuga för att låna en telefon, trots tantens misstänksamhet, fick hon ringa och lämna ett meddelande om vår position, avfarten efter bron, där står vi. Sen började åter vår väntan o väntan o väntan ca 3tim senare kom som en hägring i värmediset äntligen Kenth o Mallan. Vad hade hänt? Vi hade varit orolig att något otrevligt hade hänt, men det visade sig att när dom stannade för att vi saknades, stannade även den okände mc-listen, och berättade för K o M att vi stannade innan bron, helt enligt regelboken.

K o M vänder, åker till bron. Ingen L o L, vad göra? Aha under det gråa använde han då de grå och kom fram till att vi åkt en annan väg, genom Lindesberg, han sätter efter som ett skållat troll, hur outgrundliga äro inte den mannens tankar. Efter ca 15 mil stannar han i Askersund tar fram telefon, hör vårt meddelande och vänder igen, då dom för andra gången kommer fram till bron finns där fortfarande ingen L o L men denna gång fortsätter dom, och se, efter ca 1 km en BROJÄVEL TILL och där fann dom oss sittande i skuggan.

Efter att vi startat Guzzin for vi vidare mot Askersund (Kenth älskar att åka den sträckan) och sedan ner till Ljungby där vi övernattade. Måndag morron, upp, packa hojarna, frukost macka o kaffe på shell sen styret mot Trelleborg och färjan till Tyskland. Efter sådär 3-5 säkringsbyten, och en båtresa med mat o dryck var vi äntligen på Tysk mark. Mot bäver ungen och Villa Löwenherz, efter div irrtouring där vi till sist fick hjälp av en snäll man som guidade oss rätt, genom att åka före med sin bil, kom vi fram till villan ca 22.30. Där stannade vi i två nätter. Andra dagen tillbringade damerna vid poolen med en vinflaska aldrig längre bort än en armlängd. Jag o farbrorn tittade till våra maskiner och då fann jag boven i dramat, nämligen bromsljuskontakten till handbromsen.
Villan i sig är värd många rader men jag nöjer mig med att varmt rekommendera detta etablissemang för de som har vägarna neråt kontinenten.

Vanlig vy runt Mosels stränder

Vi drog vidare mot vårt slutliga mål som var Mosel dalen. Efter en fantastisk fin resa på vägar som ej kan beskrivas utan måste upplevas, och ett väder med gassande sol o tropisk värme, som vi förövrigt fick dras med hela resan, kom vi fram till floden Mosel. Där vändes styret söderut efter Mosels strand där vägen vindlade sig fram följande varje krök som floden gjorde. Ett fantastiskt vackert landskap, med den mäktiga floden på den ena sidan, trafikerad av turistbåtar och pråmar i varierande storlekar, och branta, höga sluttningar med vinodlingar på den andra.

Vi kom till den fina staden Cochem, och där fann vi en camping centralt, alldeles intill floden och ett friluftsbad på översidan med pool, stora gräsytor och servering. Där tillbringade 50% av resesällskapet 90% av tiden med sol, bad o vin de två dagar som vi stannade. Visste ni att sniglar är fridlysta i södra Tyskland, och ej får plockas ner från de träd där dom sitter, det visste jag.
Rena fötter eller hur?



Efter Cochem for vi vidare i det vackra landskapet med sikte på staden Bernkastel-Kues där vi också stannade i två nätter. En mycket gammal mysig liten stad, av floden uppdelad i två, på ena sidan Bernkastel på andra Kues. Många små fina restauranger, öl o vin stugor fann vi där. Vi hann även med ett besök på en vingård tillika vinmuseum i den lilla staden Schlagkamp-Desoye. Där träffade vi ägaren, en trevlig man, som hade anknytning till Sverige genom sällskapet munskänkarna. Vi inhandlade även en flaska vin av honom.
Typiskt Tyskt hus i Bernkastel-Kues och dito Svensk turist

Efter lite resonerande kom vi så överens om att fortsätta till Luxembourg. Där vi hittade en camping, en bit utanför staden men med buss förbindelse. En dag vid polen och en i stan blev resultatet av vår vistelse i det lilla landet. Förövrigt en vacker gammal stad, där det kryllar av turister i flock (Japaner), uteserveringar och kultur. Tyvärr så är prisnivån relativt hög på det mesta.

Efter väl förrättat värv vände vi så hemåt, resan gick via ett stopp på Nürburgring, där vi fikade lite, tittade i souvenir shopen och gick på klassisk mark, till en camping i Meschede vid en sjö Hennesee, med tillgång till sjö= sol o bad, servering= öl, mat o vin så stannade vi där.

Efter en natt gick sen färden vidare till Lübeck. Där stannade vi på en camping i Schönböcken ca en halv mil utanför city. Vi tog buss in till centrum för att tillbringa en kväll i Lübeck, denna gamla fina hansastad som är väl värd ett besök.
Typisk trädgårdstomte i
Luxembourg.



Så! sista dagen på kontinenten, ska till Rostock och TT-Lines snabbfärja till Trelleborg, kartan visar motorväg hela vägen så vi åker söderut för att komma på avfarten till Rostock. Ingen avfart dyker upp. Till slut stannar vi och har rådslag, vända eller fortsätta. Vi vänder, passerar åter Lübeck och se, där kommer avfarten, men ingen motorväg utan en smal kurvig, hårt trafikerad väg, som vår tidsplanering inte hade räknat med. Tiden rusade iväg, till slut kom vi ner på motorvägen, vilken sträcker sig 100m åt Lübeck till, sen är den ej färdigbyggd åt det hållet, vådan av för ny karta?

I stor tidsnöd blir det nu snabbtouring till färjan. Kommer till incheckningen 5 min före färjans avgång, får beskedet fullsatt, av damen bakom disken. Go natt! Alternativen vänta på nästa, timmar senare, eller bränna tillbaka och till Travemünde, är vad vi har att välja på. Detta far genom mitt huvud när vi står där. Men då veknar damen, under min o Lailas böner, säger hon att hon ska titta efter i datorn, och vips så har vi fyra biljetter, tack Martina. På båten, och dom stänger landgången bakom oss.

Tillbaka på Svensk mark igen, planen är att åka till Jönköping och Vätterbygdens mc-camping, vi åker i god fart norrut. Efter några omkörningar på den smala o kurviga vägen blev Kenth o Mallan lite efter, så vid en avfart stannade vi för att invänta dom, vad händer? Jo där kommer dom, och åker rakt fram, jaha! då var vi där igen, vända och bränna efter.

I Örkelljunga ser vi dom passera på E4 an framför oss. Vi stannar och talar in ett meddelande på telefon, kör sen vidare och efter en stund ser vi en bekant figur som står och viftar, vi stannar tar glass o kisspaus. Åker vidare, nu kan inget mer hända tänker jag, jo hej du! Hinner inte långt förrän Marlén får frispel och börjar någon sorts krigsdans bakom Kenth. Tvärnit, av hoppar Mallan, och börjar under vilda tjut strippa, det visade sig vara en geting som tjuvåkt från Tyskland i Mallans skinnjacka och som hade tråkigt, så han stack Mallan i axeln för lite action, det fick han. Kläder på och iväg igen, kommer inte så långt denna gång heller, förrän samma scen utspelar sig igen, snacka om déja vu. Det var så att den lilla luringen hade sin fästmö med på resan och hon ville inte vara sämre, så hon stack också Mallan, men på armen.

Framme på campingen tog vi en av deras nya campingstugor, fina stugor och endast 200 riksdaler, efter 2-3 hamburgare ett par öl, jägerté och en natts sömn, for vi vidare till Örebro där vi tog paus och fick lunch hos Mallans syster. Därifrån blev det raka spåret hem, skildes från vårt trevliga resesällskap, (ja man får ljuga) i Kungsgården, och fortsatte sen själva mot Bläsmåla, som nåddes den 18/7 efter 13 mycket roliga dagar med ett fantastiskt väder och fina upplevelser.

Leif Granlund